LSS är en förkortning för "Lagen om stöd och service till vissafunktionshindrade" (1993:387). Denna lag trädde i kraft 1994 och utgör enviktig del av det svenska välfärdssystemet. LSS är en rättighetslagstiftningsom kompletterar andra lagar, såsom Socialtjänstlagen (SoL), och ger särskildarättigheter till personer med omfattande funktionsvariationer.

LSS är inte en lag som omfattar alla personer med funktionsvariationer.För att ha rätt till insatser enligt LSS måste personen tillhöra någon av detre personkretsarna som definieras i lagen. Dessa personkretsar omfattarpersoner med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd,personer med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efterhjärnskada i vuxen ålder, samt personer med andra varaktiga fysiska ellerpsykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande.

Det övergripande syftet med LSS-lagen är att främja jämlikhet ochdelaktighet i samhället för personer med funktionsvariationer. Lagen skasäkerställa att människor med omfattande funktionsvariationer får det stöd debehöver för att kunna leva ett så självständigt och värdigt liv som möjligt.
LSS bygger på flera grundläggande principer:
‍

• Respekt för individens självbestämmande ochintegritet
• Inflytande över de insatser som ges
• Tillgänglighet till samhället
• Kontinuitet i stödet
• Helhetssyn på individens behov

LSS ger personer som tillhör någon av personkretsarna rätt att ansöka omoch få tillgång till tio specifika insatser. Kommunerna har en skyldighet atterbjuda dessa insatser och tillgodose behoven hos individerna. Insatsernaenligt LSS ska anpassas efter individens behov och önskemål, och målet är attfrämja goda levnadsvillkor för den enskilde.

Begreppet "personkrets" inom LSS avser de grupper av personersom har rätt till insatser enligt lagen. Att tillhöra en personkrets är engrundläggande förutsättning för att kunna få insatser enligt LSS.Personkretsarna definieras i 1 § LSS och är indelade i tre olika kategorier.

LSS-lagen omfattar tre personkretsar:
     1.Personer med utvecklingsstörning, autismeller autismliknande tillstånd
     2.Personer med betydande och beståendebegåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder
     3.Personer med andra varaktiga fysiska ellerpsykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande
För att tillhöra någon av dessa personkretsar krävs attfunktionsnedsättningen är varaktig och att den orsakar betydande svårigheter iden dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.

LSS-insatser skiljer sig från andra stödformer, såsom insatser enligtSocialtjänstlagen (SoL), på flera viktiga punkter:

• LSS är en rättighetslagstiftning, vilketinnebär starkare rättigheter för individen
• LSS-insatser ärkostnadsfria, med undantag för eventuella omkostnader
• LSS-insatser ärmer specificerade i lagen än insatser enligt SoL
• Målet med LSS äratt garantera "goda levnadsvillkor", medan SoL ska säkerställa"skälig levnadsnivå"

För att avgöra om en person tillhör en personkrets görs en individuellbedömning. För personkrets 1 och 2 räcker det med en diagnos, medan det förpersonkrets 3 krävs en funktionsbedömning. Bedömningen görs oftast av kommunensLSS-handläggare i samarbete med medicinska specialister, såsom läkare ellerpsykologer.
Vid bedömningen tar man hänsyn till:

• Respekt för individens självbestämmande ochintegritet
• Funktionsnedsättningens varaktighet
• Hur omfattande svårigheterfunktionsnedsättningen orsakar i det dagliga livet
• Hur stort behov av stöd och service personenhar

För att ansöka om LSS-stöd kontaktar man sin kommuns LSS-handläggare. Enskriftlig eller muntlig ansökan kan göras av den enskilde själv eller av enlegal företrädare, såsom en god man eller förvaltare. I ansökan bör manbeskriva vilka insatser man önskar och varför man anser sig ha behov av dessa.Efter ansökan utreder kommunen om personen tillhör någon avpersonkretsarna och om behov av sökt insats föreligger. Utredningen kaninbegripa inhämtande av läkarintyg, psykologutlåtanden eller andraexpertutlåtanden.